Vinklat och förenklat i Svt:s Ukrainadokumentär

Nedanstående artikel skrevs inför visningen av ”Ukraina – revolutionens mörka sida” i Svt i våras. Filmen sköts upp på grund av protesterna, och sändes med ett par av de fel jag pekar ut korrigerade – som att Krim skulle ha blivit ryskt efter en folkomröstning. Dock förtar det inte den grundläggande kritiken.

Filmen »Ukraina – revolutionens mörka sida«, av den franske regissören Paul Moreira, har väckt uppmärksamhet i Sverige redan innan den visats, inte minst för att Moreira hävdar att Krim blev ryskt genom en folkomröstning, och att större delen av de hundra som dödades av regeringsstyrkor under upproret 2014 skulle ha varit högerradikala milismän.

I sin strävan att bevisa en tes som han inte har täckning för sätter Paul Moreira i filmen krokben för sig själv. Han har inte hittat på existensen av tungt beväpnade milisgrupper grundade av nazister, som Azovregementet, däremot överdrivs deras makt och oberoende rejält. Det högerradikala partiet Svoboda, som gått från att sitta i övergångsregeringen våren 2014 till att stå utanför i stort sett all politisk makt, utmålas ännu hösten 2015 som ett seriöst hot mot statsskicket.

När Moreira frågar Azovregementets chef Andriy Biletsky hur de finansieras framträder en av filmens största brister. Statsbidrag och frivilliga donationer från småföretagare blir svaret. Att en del av grundplåten lades av Ihor Kolomoyskiy, en av landets rikaste oligarker, nämner inte Andriy Biletsky. I sig inte så konstigt, oligarken ströp pengakranen till Azov för länge sedan, och att Kolomoyskiy har israeliskt medborgarskap är säkert besvärande för »socialnationalisten« Biletsky.

Men Paul Moreira nämner inte heller Kolomoyskiy och hans finansiering av bland andra Azov och den ännu mer belastade Aidarbataljonen med ett ord. Istället hävdar han att det var staten som beväpnade gardena.

Faktum är, att trots att de är helt centrala för att förstå situationen i Ukraina både före Maidanupproret och i dag, så förbigås landets oligarker med tystnad. Intrycket av filmen blir ett land som bytt rysk kontroll via den avsatte presidenten Janukovitj mot att bli ett amerikanskt lydrike.

Sanningen om Ukraina nådde aldrig ut i västmedia, hävdar Paul Moreira i filmens slutminut, eftersom den inte passade in i ett alltför enkelt narrativ.

Han kunde lika gärna ha talat om sig själv.

Tidigare publicerad i Ordfront Magasin nr 2/2016

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s